klumpig man får vara då

Och där skulle jag kliva på bussen, jätteglad. Taggad inför vad jag skulle göra. Försöker sätta mig vid ett säte nära jag slår armbågen i den vassa fönsterkarmen. Jag skulle vilja kalla nerven i armbågen för cp-knölen, men det kanske är fel. Jag hoppas du förstår ändå, punkten i armbågen som gör att det stålar enda upp i axeln när man slår sig där. Där satt jag på bussen omringad av folk när ögonen fylls av tårar och jag vill bara gå hem igen. Har aldrig slagit mig så lite och ändå gjort så ont. Jag har lyckats göra illa mig där fler gånger men inte lika illa som det här! Jag kunde in böja armen på två dagar och jag kan fortfarande känna av att det är någonting fel!